Jag är naiv.
Ibland vill jag Tro på människor för mycket och jag har fått höra att det är min svaghet.
Jag vill tro att kärleken är god, att människor är snäll mot mig för att jag är det mot dom men så fungerar det inte heller.
Dra upp kappan, promenera mot motvind, jag, mig själv och jag. Men jag är ändå vänlig och ödmjuk, för jag har en inre balans starkare än någon besvikelse eller någon motvind. Det får vara så trots allt.
