annasfeta

Jag har målat bilder av människor ur mitt bara minne. Bilder som väcker hemligheter som funnits undanträngda i djupet av själar. Bilder som har lyckats påvisat det speciella i varje enskild karaktär men de har även visat avbrutna utvecklingar av människor, relationer som jag en gång så varsamt såg upp till. Som jag ville vårda och ta hand om men som försvann ifrån mina händer utan att jag kunde göra något.

Blir jag överraskad om jag får se mig själv i din belysning?
Du kan inte måla mig och lägga till något du tror fattas.
Ingenting får läggas till eller tas bort då du går till verket. Du ska veta vem jag är. För att veta det måste du veta vem jag älskar. Har älskat. Kommer att älska. Kan du tillverka en bild av mig ur bara ditt minne?

Det gäller att kunna återta det som en gång har varit vackert men som har blivit fult till att låta bli vackert igen. Men jag vill inte involvera dig i det. Det är som att ha huvudvärk men att bita ihop och försöka att inte visa det. Lika svårt. Men jag vill inte att det fula ska visa sig för dig.
Jag vill skydda.

Anna darling sa han och strök handen över min rumpa och lovade mig kärlek. Och jag trodde det var kärlek. Det räckte så och jag var så lycklig. Därifrån var hans bild av mig, att den fick hållas intakt, viktigare än vad jag själv ville och tyckte. Hans blick, hans rätt till min kropp & min kärlek var större än rätten till min kropp & min självkärlek. För han hade ju sagt orden jag inte ens förmår mig att skriva. Jag vill inte längre uttala dom. Inte längre höra dom.
De, de fina vackra orden som plötsligt blev fula, bara något man luras med, missfärgade min pensel.
Smärtsamt. Märkligt. Sorgligt. Att människor kan säga vad som helst men inte mena någonting alls egentligen. Sorgligt att jag kan ta åt mig av det. Det säger en hel del hur skör jag är på ytan.

 

Så kan du måla mig ur bara ditt eget minne och vill du hjälpa mig att tvätta ur missfärgningen från mitt verktyg så att jag kan börja måla igen?

 

Längtan är mitt hopp och kärleken ska vara lika mäktig åt båda hållen annars vill jag inte vara med.

 

Och jag kan ju inte mycket men jag kan laga den godaste vegetariska lasagnen.

Jag kan ta hand om en vän som har ångest. Jag kan trolla med ord ibland. Jag kan dansa så att det känns i mitt hjärta. Jag kan leka. Jag kan cykla jättefort. Jag kan älska av hela mitt hjärta. Jag kan massor av motståndsvetenskap och jag tycker ändå att jag är rätt ok på att fiska.