Förlösande skratt
Jag har köpt en ny mascara.
En mascara som utlovar mig 60 % längre fransar, vilket betyder att mina ögonfransar kommer att trassla in sig i mina ögonbryn närsom.
Än har de inte gjort det känner jag. Att den är vattenfast mascaran, det har jag emellertid märkt.
En god vän till mig bjuder alltid på en buffé av skratt när vi pratar och jag skrattar tills jag får slut på syre men mascaran den består. Det känns frigörande att ha vänner som delar min humor. När jag får prata om vad som helst. Även om det jag säger inte är menat som roligheter till en början så blir det alltid följande utsvävningar inom ämnet. En tanke som blir till fler tankar, som bli bisarra och du skrattar med mig och jag känner att jag sänker ner mina axlar och jag får giraffhals, jag sträcker mig över oroliga tankar för en stund och bara andas himmel.
Its ok
Ibland serverar livet motgångar. Som huvudrätt, efterrätt eller allt på engång.
När det blivit för mättat kunde jag ibland sjunka ner och känna att jag inte orkade mer.
Jag oooorkaaaar inte meeeeer.
Nu är känslan mer, -"men Anna, det är ok, come what may"-, jag må vara skör, gråta av att ha fått skadedjur i köket eller för att bli beskriven som en "yngre kvinna i medelåldern" av min granne förra veckan. (Hur låter det? som en gammal moster med skitigt hår från skebokvarn liksom..) Jag känner mig tacksam för livet just nu.
Känslan av Framtid. Möjligheter. Lugn och ro. Tillfreds.
