annasfeta

Ibland serverar livet motgångar. Som huvudrätt, efterrätt eller allt på engång. 
När det blivit för mättat kunde jag ibland sjunka ner och känna att jag inte orkade mer. 
Jag oooorkaaaar inte meeeeer.

Nu är känslan mer, -"men Anna, det är ok, come what may"-, jag må vara skör, gråta av att ha fått skadedjur i köket eller för att bli beskriven som en "yngre kvinna i medelåldern" av min granne förra veckan. (Hur låter det? som en gammal moster med skitigt hår från skebokvarn liksom..) Jag känner mig tacksam för livet just nu.
Känslan av Framtid. Möjligheter. Lugn och ro. Tillfreds.