Samla kraft hos dem som älskar dig
I eftermiddag kommer jag och barnen att gå på 5D bio.
Det blir en liten överraskning, något de aldrig har gjort förut.
Jag längtar så och räknar ner timmarna. Det gör säkert dom också.
Barnen och jag tillsamman bildar; Självständigheten. En stor staty har rests i vårt minne. Den rubbas aldrig. Om jag köper mig ett hus i framtiden ska den statyn stå mitt i trädgården och vi ska mumsa äpplen och körsbär runt den.
Det har varit så skönt att de har varit hos mig i tre veckor nu, vi känner lugnet tillsammans och vi växer ihop på ett sätt som annars känns väldigt svårt i varannan vecka livet.
Min dotter har tappat sin andra tand och då det skedde på kvällen hade jag inget annat än en guldtia hemma som jag växlat till mig till parkeringsavgift egentligen tidigare under dagen. Den tian la jag varsamt i glaset vi hade placerat intill hennes säng som väntade på tandféns ankomst. Min son hade sett denna tia, som var ovanligt kantstött, räfflorna var nästan bortnötta och den var svart och smutsig. Inte skinande ny precis. Jag höll tummarna för att min son inte skulle märka att det var samma tia men på morgonen dagen efter tar han upp tian ur glaset och synar den noggrant och säger ”aa den här ja”.. Aj.
Min smarta stora 7 åring. Hoppas inte hela idén med tandfén spolades ner i toaletten i samma ögonblick för hans del. Klumpmamma.
Barn är sköna. Helt klart att man utvecklas som människa på ett sätt som aldrig annars skulle kunna vara möjligt när man blir en förälder. Jag gör misstag och jag är inte perfekt men jag lovar att göra mitt bästa i allt. Det är det man ska göra. Aldrig tro att man är perfekt, inse sina brister men alltid också göra sitt bästa för att rätta till det som felat. Barn känner av sinnesnärvaro, när jag känt att jag inte orkat mer bygger jag lego med dem. Går ner på deras nivå. Säger till mig själv att det är ok att inte orka mer.
Vi byter peruker på lego gubbarna, sätter på benen bak och fram. Skrattar. Tack för att ni finns underbara ungar. Ni gör mig hel och Ni är det enda jag behöver. Jag önskar att fler ensamma föräldrar skulle känna så när kaoset knackar på dörren, står utanför med sina mätinstrument och letar upp en.
Samla kraft hos de som älskar er oavsett vad.
