Springmaskar och Tussilago.
..Det är det som mina bekanta på facebook har på agendan och skriver öppenhjärtligt om.
Själv känner jag mig inte lika kreativ för att kunna skriva något. Inte på facebook.
Stället där man ska skriva så alldagligt som möjligt. Jag är så dålig på det men jag försöker bli bättre.
Det blir mest statusar om hur jag känner istället för vilket diskmedel jag köpte senast eller vilken färg mina barns avföring har. Jag förstår att många fler känner igen sig i orden; ”Jobba, byta däck på bilen, putsa glasögonen” än; "idag krampar hjärtat ut och in”.
Känslor kan man ju inte prata om hur som helst, bara öppna sig sådär. Pff! Hört på maken..
Det passar sig inte i vårt samhälle, där vi är restriktiva med allt. Särskilt med oss själva. Mot oss själva..
Jag tror nog att människor uppfattar mig som märklig för att Jag är så jävla känslig och för att jag har ett behov av att skriva om det. (Som här) men det får vara så då.
Ibland gör det så himla ont bara.. Springmaskar och tussilagon är egentligen det enda jag vill ha i mina tankar. Tro mig.
