annasfeta

”Jag ska dansa fastän hjärtat brister. Dansa fast du inte är här"

 

Den texten är så vacker.

 

Styrka blandat med bräcklighet. Kontraster som blandas samman. Storm, sorg och fridfullhet. Stormvindar, ja bara ett kaos som tillsammans blir en mäktig symfoni. Slutprodukten av kombinationen mynnar sedan ut till stillhet. Reflektion. Än mer styrka. Stabilitet som får vila på starka betongfundament och pålar. "Jag går vidare nu.”

 

Om man kunde få den ner den beskrivningen med färg och pensel på en tavla så skulle jag sätta upp den på bästa möjliga plats i mitt hem. Triumferande.

 

Jag fascineras av att riktig själa-kraft kan få sin bensin, sin drivkraft från det som gör allra mest ont ändå.

 

"Jag ska dansa fastän hjärtat brister."

Visst är det vackra ord!