annasfeta

Sen satte jag mig i soffan för att fortsätta på mitt korsstygns- väggbonad (som jag tar fram endast när jag har det riktigt, riktigt tråkigt) och där var min tanke att det skulle det stå med blå snirklig skrivstil:

”En stor kuk är en klen tröst i ett fattigt hem” men så kom jag och tänka på att jag faktiskt bara äger ett fattigt hem.. och för att inte tala om den konstiga stämning som skulle bli när föräldrar kommer över för att hämta sina barn som ofta leker hos oss..

Jag tog loss nålen från duken och tråden ifrån nålen och kastade mitt verk. Satte på teven istället för att bli distraherad och inte tänka på hur många timmar jag helt i onödan hade spenderat på duken.
Det blir ofta som så att jag har det ganska tråkigt dessa långa sommarkvällar när barnen har kompisar över och jag inte får vara med.

När jag inte har barnen hos mig hittar jag varje liten möjlighet att slippa vara hemma just nu. Jag blir som så många andra, så mycket mer social nu när det är sommar. Jag hälsar på kompisar, lånar ofta deras soffor över natten för att jag är sällskapssjuk. Ibland går jag ut själv på barer och pubar och är det sorgliga lilla helvetet utan vänner i hörnet. Tycker ändå att jag trivs i tillvaron just nu. Jag promenerar till jobbet om mornarna och tränar närvaro genom att ständigt se mig omkring. Jag andas in sommaren och min helt nya pollenallergi som så fint har kommit ungefär samtidigt.

Jag tänker på hur långt jag har kommit i min egen utveckling i att säga Nej och i att inte tillåta män att utnyttja mig längre och sedan hänga av mig som en gammal regnrock. Jag är stolt över mig själv och att jag blir mer och mer kräsen. Att jag har insett skillnaden i att vissa människors ”kärlek” är lika djup som en barnpool och att jag bara vill ha kärlek lika djup som världens hav. Hur läskigt det än är.
Jag vill inte ha något halvdant. Då är jag hellre ensam och jag mår bra så. 

Jag är stolt över den insikten och hur jag känner.